fem i tolv säger min handledare att vi ska gå ut och äta (vilket inte har hänt mer än en gång tidigare under min vfu). jaha, svarade jag. vi ska ut och äta för DIN skull och du behöver inte ta med dig något. poops, så var jag rosa i hela ansiktet. och helt plötsligt står hela ledningsguppen utan för rummet och vi traskar i väg till mangos. jag blir bjuden på mat.

inte nog med det, när vi kommer tillbaka och har satt oss för att ha möte. så kommer några in med en stor rosa cellofan prydd fat med, kaffe, kaffekopp, nobless och servetter. allt i rosa nyanser, till och med påsarna med kaffe var rosa :-)

de höll ett jätte fint och rörande tal om mina insatser och att de kommit fram till att jag älskade både kaffe och rosa. tänk så rätt de hade. jag blev så glatt överraskad och rörd.

ska ta ett foto och visa sedan ska familjen, dricka kaffe [jag i min rosa kopp] och äta noblesse :-)

kommentar från M.H: vad har du vunnit för något.
kommentar från L.H: vad har du mutat dem med?
kommentar från S.H: allt är juuu rooosa, hur visste dom det?

fifikus.

...för nu är är du gift och jag måste dela dig med någon annan.


Till dig:
När allt känns jobbigt
När allt känns ensamt
Då finns jag för dig,
aldrig mer än ett telefonsamtal bort...
 
När humöret är på topp
När livet leker
Då finns jag för dig,
aldrig mer än ett telefonsamtal bort...
 
Jag finns och tar emot om du faller
om du vill...
Jag lyfter dig upp när du inte själv orkar
om du vill...


fifikus.