Efter fyra månaders handläggning. Har akademin slutligen beslutat sig för att jag får tillgodoräka mig poäng från kvällskursen till dag kursen. Vilket resultar i att jag inte behöver göra tentamen och planerings Pm, vilket jag redan var klar med (lite onödigt).

Lite surt att handläggningen är så sega, trodde att en myndighet skulle handlägga snabbare, men men, nu är jag "ledig", bara uppsatsen och handikappkursen kvar, kanske borde sätta mig med den iaf...

jag var på intervju i fredags, och kände att det var en helt misslyckad intervju, känndes som om de redan hade bestämt sig för vilken de skulle ha, och jag presenterade mig inget vidare, enligt mig själv. Men de lovade att återkomma denna veckan med svar, för att göra processen snabb.

igår eftermiddag, upptäckte jag att jag hade ett missat samtal. På morgonen tänkte jag att, äsch, jag ringer upp trots att jag itne har så lång tid på mig innan ajg ska vara på univeristet, det är ju bättre att veta att jag inte har fått jobbet, och ett sådant samtal går ju snabbt. Men när jag ringer upp så säger hon, grattis och välkomen till oss!

Vilket resulterade i att, det samtal som jag trodde skulle bli kort drog ut på tiden. Men glad ändå, om än sen kom jag till univeristet.

Jag har alltså blivit med jobb. Från mitten av januari, när skolan har slutat kommer jag arbeta heltid som socialsekreterare i Falköping. Och kommer att börja tidigare deltid, för att komma in i tjänsten. Helt underbart.

Nu behöver jag inte fundera vad jag ska göra efter studierna och det känns som en börda har lyft från mina axlar.

Tentan, som kommer imorgon, känns som en liten "fis". Framtiden är "räddad"!

Det är konstigt.

När jag är hemma hos familjen så längtar jag hem till min lägenhet. Men när jag är hemma i min lägenhet så längtar jag hem till familjen.

Men det som är mest jobbigt är tågresan mellan platserna. då sitter man och funderar.

Det är bara och hoppas på att man får ett jobb närmare familjen så man kan besöka familjen oftare men kunna åka hem till sig :-)

mamma började (två rutor, maj och juni), mormor fortsatte (lite hästman) och jag slutförde det.

Detta blev resultatet:

Först av allt vill jag fråga låstillverkarna, om låset på cyklar är till för tjuven eller för ägaren. En morgontrött anna tillbringade tio minuter för att försöka få upp cykellåset, när jag nästan bestämt mig för att gå till univeristetet, så lyckades jag.

För det andra, jag har blivit kallad till anställningsintervju som socialsekreterare, en av de fyra lyckliga som ska intervjuas för två tjänster.

För det tredje, jag klarade kompletteringen av missade seminarium och reflektionsprotokoll. så 37 sidor senare är jag godkänd på kursen :-)

Dock sker */-#& kommenteren: Det framgår att du har läst böckerna. Men du redovisar deras innehåll på ett oklart sätt och utan blick för resonemangens huvudlinjer och tygndpunkter. Det innebär att din analytiska och språklliga förmåga, som den framträder i dina svar, inte riktigt motsvarar kraven på denna nivå.

Frågan är; vad ska man skriva för att */-#& ska vara nöjd?!?! Visst, kunde jag kanske ha läst igenom det jag skrivit innan jag lämnade in det, men vem orkar läsa så många sidor? jag tycker det var tillräckligt ansträngande att skriva dem. Men vadå, jag tog mej igenom x antal böcker på englska och jag är nöjd med det, så ska inte låta henne få trycka ner mig.

Jag har fått flera förfrågningar om vad jag önskar mig i 25-års present.

Det är svårt att komma på något som man önskar sig, det är ju inte så att jag saknar något. jag äter mig mätt varje dag och jag kan dricka rent vatten ur kranen. så vad önskar man sig då när man ska bli 25?

Här kommer en lista, utan inbördesorning:en magisterexamen

• ett arbete
• fred på jorden
• att tidningar ska börja skriva nyheter och inte skvaller
• att man ska kunna slippa vara medlem på facebook för att få veta vad som händer
• att människor börjar skicka brev till varandra istället för att skicka massa onödiga e-mail
• att bli frisk
• att inte behöva stressa
• några dagar med dem jag tycker mest om, som min familj och min älskling
• att alla ska vara snälla mot varandra
• att männsikor ska sluta tycka synd om sig själva på facebook
• att alla slutar att ha konstanta uppdateringar på facebook, och istället ställer sig upp vid datorn och skriker ut vad de gör
• en morgontidnings premunation
• en overlocksymaskin
• stickor och virknålar i alla olika storlekar
• sällskapspel, både frågespel som nationalensykolopedin eller strategi som caracessone
• överraskningar
• matlådor med mat i (det var den bästa presenten ifjol :-)

Nu kommer en bild på mössan som jag utlovade i veckan.

nu har min sköldpaddefarm, fått en "mamma" som vaktar dem, så det inte hittar på några bus...

 

 

ikväll har jag varit på syjunta med mina tio extra mormödrar.

nu är projektet en mössa till älsklignen. han har valt sina färger själv :-)

så nu är verkställandet av produktionen kvar.


bild kommer senare...

här kommer en bild på minipippitröjan som E fick i födelsepresent.


Lite stor kanske, men hon växer väl i den :-)

det gick "lite" snabbare att sticka än min egna i vuxenstorlek.

detta har varit mitt lördags projekt.

men symaskinen, blev upprörd och ville inte sy det sista, vilket slutatde med att jag fick låna lite delar av min älskling.



det var lättare att "laga", än min broders "projekt" efter att ha krockat med en bil... läs mer på  http://louiseochsofia.blogg.se/2011/october/alskade-bror.html

nu sitter jag hemma i lägenheten igen, efter ett besök i västra götaland.


ja, det är väl inte så mycket att kommentera om det, det är tiden som är lösningen.


hade planerat att gå till syjuntan med "mina tio extra mormödrar", men behövde vila efter dagsturen, så får återkomma nästa vecka.

ja, det är så jag känner mig just nu.

svårt att sitta stilla på ett och samma ställe.

tror att jag är nervös inför morgon dagen, vet ju inte vad beskedet är.

men passade på att lämna in kompleteringen för kvällskursen, så virrade runt i sörbyängen för att leta reda på lärarens hem, nej jag stalkar henne inte, men hon vill ha uppiften inlämnad på hennes hemadress. weard.

så nästan 40 sidor senare, är det bara att ta sig an nästa uppgift.

jag har kommit på att jag är imponerad och beundrar människor som klarar av att vänta till sista dagen med att göra en uppgift, själv blir jag stressad över att den inte är klar en vecka innan. Jag trodde man skulle lära sig, det om något, att det tar tid, under c-uppsatsen.