Dagar du hade med vänner omkring dig,
du minns det med glädje, du minns det med sorg.
För när du försvann och gick bort dig i natten,
vi hade på känn vi som följde på håll.

Allt du försakat, hur du nu levde,
i världar av smärta, i rum utan ljus.
Nåt borde sagt dig, hur mycket mera
av kärlek du missat, i rädsla för svek.

Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som lever inpå din själ.
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som bryr sig...

Vad hade du väntat med livet som varit,
du letade länge utan att se.