Japp, nu är jag socionom, tre och ett halvt års studie är färdiggjorda med minst 11 gruppkonstellationer.  Det känns konstigt att säga, när jag började studierna tyckte jag att jag kunde allt, men ju längre studierna har pågått desto mindre har jag tyckt att jag kan. Kanske beror det på att jag har lärt mig saker och att jag nu vet vad jag inte kan? Studierna har flutit på med ångest inför varje tenta, men frågor som har jag klarat mig? Denna gången har jag inte klarat det. Men tror det eller ej, jag har fullgjort 3½ års studier utan en enda omtenta. Så alla tentaångest har varit helt i onödan…

Första terminen, innebar flytt till Örebro vilket innebar att jag tillbringade de första sex veckorna i ett akutboende i Västhaga tillsammans med sexton andra studenter utan bostad. Det blev en intensiv period med alldeles för lite sömn och för mycket Redbull. Första tentan skrevs om socialpolitik och historia. Man frågade sig varför man skulle läsa, hela tiden fråga om vad socialt arbete var. Jag bodde i några månader i delad lägenhet med L.N vilket var super roligt med söndagsbad och pyttipanna.  I slutet av terminen flyttade jag för tredje gången och då till Studentgatan och korridorslivet, som i början var en ren pina. När jag kom hem på Söndagen efter första helgen, så hade jag ingen mat, killarna hade fått för sig att de skulle kasta ut alla mat genom fönstret, de köpte ny mat och de byttes ut och sedan blev vi ett helt underbart gäng, med kvällsfika med te, varje kväll klockan 21.00.

Andra terminen innebar juridik studier och vi gjorde vår första fallstudie. Fallstudien innebar att vi skulle ha vår första kommunikationsövning, vilket medförde att vår Alexis blev omhändertagen enligt LVU. Tredjeterminen startade vi med vetenskapsteori och vi skrev vår ”B-uppsats” om ”socialarbetarens dubbla roller”. En parantes till detta kan säga att vi hade gjort jättefina diagram för att visa på svaren, MEN, vår seminarieledare var färgblind så det hjälpte inte så mycket. Vår första kommunikationsövning som spelades in skedde vilket innebar att jag som spelade en klient i form av en ensamstående pappa. Pappan var väldigt pratsam och kom med egna lösningar, i ungefär 13 min av 15. Detta resulterade i mycket skratt och att kommunikationsövningsledaren låg dubbelvikt av skratt och att under resterande tid på universitetet hälsade på mig med ett skratt…

Under termin fyra läste vi psykologi, vilket innebar att man helt plötsligt började analysera sina vänner men inte minst sig själv. Samtalsmetodiken innebar att man upptäckte hur man genom frågor kan få veta mer mera saker om sig själv och sina kompisar än man vill veta. Under termin fem blev det VFU, först som drogsamordnare i norra länsdelen, vilket innebar att jag under några veckor fick se örebro län genom bilfärder. För denna VFUn innebar mest bilåkning och lite föräldrautbildning utan handledning. Detta resulterade i ett byte till Handikappomsorgen i Skara, vilket innebar att jag flyttade hem till mor och far för några månader, här var det mycket skratt [och kaffe].

Termin sex innebar metodstudier och uppsatsskrivande. H.L och jag skrev ”att byta normgivandegrupp -  Den psykosociala livssituationen hos ungdomar med hörselnedsättning”. Här blev det ännu mera kaffedrickande och J.S ifrågasatte vad H.L hade som inte han hade.

Jag började bli trött på korridorslivet, och började leta efter en lägenhet. Under termin sju så flyttade jag till en etta i Brickbacken och kom tillbaka till området som jag bodde i början av mina studier. Under termin sju så blev det funktionshinders inriktning och barn och ungdomar. Det stående skämtet var ”guldfiskar är ganska fina”, då mitt minne är bra men kort [examenspresent från N.N var ett USBminne] men ”hörselskadade har ju faktiskt sämre minne, det finns det evidens på…” Under sista delen av terminen upplevde vi att de försökte ta igen allt som vi borde ha lärt oss under studierna men som de inte hunnit med.