Vi insåg i går att vi inte skulle komma hela vägen fram till Trondheim så vi vaknade upp på Koa Camping där vi spenderat natten. Koa camping är visserligen en riktigt bra camping med bra platser etc men det ligger nära en rätt illaluktande fabrik. Kort sagt, Koa camping luktar ko(a)skit.

Satte oss i bilen och drog ner till Trondheim och Nidaråsdomen. Fast drog kanske är å ta i. Vi hamnade bakom en husbil som tyckte att 50 är alldelels lagom att tuffa fram , även när det är 90-väg och man har 30 ilskna norrmän (och en svensk) bakom sig. Jacob såg Nidaråsdomen för kanske 15 år sedan eller så (hans mor kan nog på klockslaget berätta för er när det var) och mindes den som imponerande stor och vacker. Dagens möte med kyrkan blev dock lite av en besvikelse. Visst var den imponerande stor, och vacker och bra ljud etc. Men efter att ha sett större grejer i Prag så blir det mesta annat litet.

På vägen till Trondheim hade vi sett att det fanns ett Ikea och att då få Anna att äta någon annanstans var stört omöjligt. Jacob klagar dock inte. Ikeas köttbullar smakar precis lika bra oavsett var i världen man är. Däremot är de inte lika billiga överallt i världen.

Mätta och belåtna tog vi oss över gränsen till Sverige och svängde av vid Brudslöjan. Brudslöjan är ett ett vattenfall på gränsen mellan Sverige och Finland. Återigen har Jacob sett det förr (för 15 år sedan eller vad det nu är, mamma kan svaret) och ville minnas att det var en litet nätt promenad genom skogen tills man kom till EN brant trappa ner till själva fallet.

Vi tror att de har byggt om vägen eller att det blivit någon landhöjning eller liknande, möjligen en jordbävning.
Vi kämpade oss ner över stock och sten, klättrade i trappor och på berg och promenadera över utlagda bräder för å komma fram. Men tillslut var vi framme. Och det var värt färden, en liten bäck rinner ut och bildar ett högt vattenfall. Själva fallet i sig kanske inte är så mäktigt men att kunna stå 1 meter ifrån det är. Att dessutom kunna luta sig ut över det är också rätt fräckt. Efter en kort paus ovanför fallet kämpade vi oss tillbaka till bilen.

Vi sitter nu på Storliens fjällstation (vandrarhem) där vi checkat in för natten. Vandrarhemmet känns lite som ett ombyggt ålderdomshem och när Jacob tittade in i sällskapsrummet såg det ännu mer ut som det. Där satt tre äldre personer och såg på rapport.  Imorgon fortsätter äventyret, over and out.

Norges fördelar och nackdelar
+ fin utsikt från vägen (i norr)
+ inga mygg
+ maten på IKEA smakar lika bra som i Sverige
+ Man förstår (nästan) vad dem säger.
- dyrt
- låg hastighet
- dåliga vägar (Jacob är osäker på om dåliga är rätt ord, de är slingrande och smala men i vart fall färre hål och gupp än de svenska, norrländska, vägarna)
- vägskatt (som vi inte fattat om vi kommer få betala i efterskott eller ej)
- kallt
- omöjligt att bara tälta
- bara minnesmärken från krig
- korkade förare
- Vägarbeten

Längsta/kortaste tunneln: 3910m/350m

Längsta/kortaste bron: 400m/150m

Antal färger på skyltar vi sett: tre (gul, grön, vit och röd)

Bilar från olika länder: Tjeckien, Frankrike (de kör som sniglar), Tyskland, Norge, Sverige, Finland, Italien, Nederländerna och Danmark.

Mellan KoaCamping och Trondheim, gjordes denna undersökningen:
(70) - 8st
(80) - 6st
(90) - 5st (varav två som vi faktiskt körde i 90)
(50) - 4st
(70) - 3st
(60) - 1st
(60) - 1st
(50) - 1st