Vi vaknade upp på vandrarhemmet och tog en välbehövlig dusch. Därefter åt vi frukokst och bryggde kaffe, vilket var riktigt gott. Nu sitter vi i en stuga, med inte alls samma klass. Enligt internet ska varje stuga ha ett eget kök. Det är i och för sig sant, men vi vet inte om en kokplatta borde räknas som kök, snarare kokvrå på sin höjd. Vattnet är en hink man själv får fylla på, och till och med en student skulle tycka att "stugan" (rum på max 7kvm) är liten.

När vi lämnat in nyckeln satte vi oss i bilen och lydde mormors råd att åka runt viken vid högakusten bron. Avsikten var att åka längs med kusten och se bron från alla dess vinklar och vrå. Vi startade med att åka över bron en gång från söder. Där efter svängde vi av ganska snabbt, och kartan och verkligheten stämde inte överrens, vilket resulterade i att Jacob fick vända på en smal liten väg. Fördelen med detta var att vi såg bron i en nordöstlig vinkel.

Vi var återigen på "rätt" väg, och vi åkte dock av lite för tidigt, men såg att det fanns ett minnesmärke av något (bara en skylt) men inget vi hittade, vilket resulterade i att vi vände och fortsatte till Kramfors på en liten grusväg (Jacob påstår att vi kommer att få byta stötdämpare på bilen efter den turen...) Vi kom ut till vattnet, dock såg vi inte bron ändå, pga alla träd som var ivägen.

Så vi tuffade vidare till en kyrka där vi stannade för att titta, en gubbe som jobbade där verkade lite förvånad över att vi ville in och titta, men släpte in oss. Det visade sig dock att det var den "nya" kyrkan byggd på 1880-talet och inte den "gamla" 1600-tals kyrkan som vi hade tänkt att se... Det visade sig att den kyrkan nog var försvunnen, för vi hittade den aldrig.

Väl i Lunde, där Anna så gärna ville se Minnesmärket av skotten i Ådalen31, visade sig vara den plats vi tidigare hade stannat på, men inte visste vad det var för minnesmärke. När vi letat länge och väl och ändå inte hittat minnesmärket tyckte Jacob att vi skulle åka i väg, medan Anna tyckte att man faktiskt kunde fråga någon om vägen... Som tur var (för Jacob) såg Anna att någon svängde in på något som inte såg ut som en väg med husvagn. Vi gick så dit, och där var det, minnesmärket. Det var en maffig känsla att stå på platsen där fem unga männinskor dog men som blev starten på det svenska folkhemmet och att militärer inte längre får "vakta" vid demostrationer.

När vi sett minnesmärket vid Lunde åkte vi bakvägen av Höga kusten så att vi återigen kunde äka över bron söder ifrån. På vägen passerade vi det vandrarhem vi sov på och när man kom från andra hållet var skyltningen betydligt bättre. Vi körde över bron igen, denna gång i regn, och svängde av för att se den andra sidan av kusten. Färden tog oss till Nordingrå och något som kallas Mannaminne.

Exakt hur man ska beskriva Mannaminne är svårt. Det är ett bohemiskt "hem" där all möjligt skräp finns samlat.
Exempelvis ett draken-plan i fullstorlek, en fiskebåt, en spårvagn från Trondheim och en väldans massa hus.
Husen är, tror vi, tänkte att vara ett från varje land där de ska visa på landets kultur etc.
Bland annat såg vi Norges hus och en ungers bondgård. Huruvida detta är något unikt att se eller bara en konstig utställning av en psysiskt sjuk man är svårt att veta. Lite udda är det i alla fall.

Vi satte oss i bilen igen och åkte upp mot Örnsköldsvik för att där se en gammal fornby. Men återigen stämde varken karta, gps, kompass eller vägskyltar med verkligheten. Gene fornby får vi ta en annan gång.
Vi hamnade istället på Naturkompaniets outlet.

Efter lite "mellanmål" (kan man säga att att man äter sådant klockan 18:30 på kvällen?) åkte vi vidare mot Umeå där vi tänkt sova på vandrarhemmet. När vi kommer dit uppstår dock ett problem. Det är stängt.
Så vart tar vi vägen nu? Anna hade dock sett en skylt med camping så vi drog iväg norrut igen.
Efter mycket om och men inser vi att den camping vi skulle till inte gick att nå pga av vägarbeten.
AAAARRRRGGHHHH, var ska vi sova? Nästa ställe då? Det var ett hotell vi hittade längs vägen.
Vi tror det hette Entré norr eller något sådant. Dem ville först ha 1165 kr för en natt. Sen ändrade han priset till 1100 jämt, han hade nämligen råkat slå in att vi skulle ha en 4 cl konjak också.
Oavsett om vi skulle få alkohol eller ej så var 1100 för mycket. Så vi drog vidare.  Nu sitter vi på Lufte Camping och har det bra. Imorgon drar vi vidare norrut mot nya äventyr.