Vaknade upp till ”solsken”. Ja, när dagarna går ut på att det regnar får man räkna viss molnighet som solsken :D. Lämnade Lufta Camping runt 10:00 och drog oss till Lövånger där det fanns en gammal kyrkby och en kyrka.
För er som inte vet vad en kyrkby är (S och några till) så är en kyrkby ett sätt att uppfylla kyrkoplikten på 1600-talet och framåt. Folk hade långt till kyrkan och för att kunna uppfylla sin kyrkoplikt var man tvungen att åka redan på lördagen och sova över. Övernattningen gjorde man i kyrkbyn. Just denna kyrkby bestod av mer än 400 kyrkstugor och stallar. Dock var det bara de som hade ett hemman, dvs betalade skatt som fick bygga en stuga i kyrkbyn. Hur de andra gjorde har vi inte lyckats klura ut.

Vi som är vana från Prag att man lägger 11000 gravar på  en yta av 100 kvadratmeter tyckte att kyrkogården såg väldigt ödslig ut. En och annan grav såg vi men en jude hade lätt kunnat klämma in si så där en 20000 om han velat. Vi jämför då med gamla judiska kyrkogården i Prag (som vi var i förra sommaren)

Efter Lövånger skulle vi åka till Bureå och se på en ruin. Men vi hitta ingen ruin. Trots att vi var på både Klostervägen och Munkgatan. Vi såg i alla fall en maffig ”gammal” kyrka från 1960 eller så.
Därefter gasade vi på till Boliden med stopp vid Varuträsk(et) som inte hade öppnat för säsongen än.

I Boliden gick vi på gruvmuseum (Bergrum Boliden) vilket var gratis och som påpekades mycket av dels föreståndaren men också byns original. Dessutom var det en tredje anställd där så det kändes lite lustigt att det bara var vi två som var besökare. Utställningen var rätt intressant, vi fick bland annat känna på ett jordskalv med 5,5 på Richterskalan och lära oss hur gruvdrift fungerade samt hur gruvarbetaren på 1930 hade det.  Boliden var rätt tidiga med företagshälsovård, gruvarbetarna tvingades stå i ett solarium efter arbetspasset för att få solljus och deras lungor röntgades regelbundet.  Vi kollade även in samhället, en liten originell grej dem har är att korsningarna är förskjutna. Rätt smart för att få ner hastigheterna. Orten byggdes när gruvdriften startades.

Sen åkte vi en ”fin” väg (Boliden – Sandfors – Storkågeträsk –lillkågeträsk- Byske). Den var så fin så att Anna somnade och Jacob tryckte gasen i botten för å slippa se all skog.  I Byske finns en femstjärning camping  och det är allt, där vi åt middag.

Vidare till Järve turiststation som har en rätt intressant historia. Den byggdes på 60-talet när bilbommen slog igenom. Dock gjorde man ett misstag. Järve turiststation som skulle vara porten till norrbotten stod färdig precis när man gick över till högertrafik.  Kort sagt, stationen står på fel sida vägen. Idag finns där en utställning om 60-talet och en turistinformation. Vi blev rekommenderade att åka till Piteå havsbad men vi fick också en hel del info till kommande stopp.

Piteå havsbad är ett enormt campingställe. Det är till och med så att man kanske inte ska se det som en camping, utan en mindre stad. Här finns krogar, äventyrsbad, hotell, affärer, paintball, tivoli, golf( i båda varianterna) och en kustremsa som just idag var folktom. Jacob kanske kan tänka sig att vara där någon dag eller två. Anna skulle kunna stanna här en hel sommar (om vädret var ok)

Efter Piteå åkte vi upp till Älvsbyn där vi tänkt sova för att imorgon se Storforsen samt turista i Älvsbyn.  Vi fann att den camping vi tittat på var stängd för dagen. Eller, vi fick ta en tältplats men vi fick då inte tillgång till kök, dusch, tv-rum eller toa. Så vi åkte vidare mot Storforsen dit vi ändå skulle imorgon. Så nu ligger vi här bredvid ett dånande vattenfall. Utsikten är magisk. Vi såg väldigt mycket vatten i Älvkarleby men Storforsen är svårslagen, särskilt eftersom den är naturlig.