Bara för att Du inte ser

Det är inte så att jag inte har försökt. Men bara för att Du inte ser eller kan förstå hur jag kämpar för att få ihop min vardag. Bara för att Du inte ser, tröttheten som gör att jag mitt i en aktivitet måste ta en powernap för att inte spy av trötthet. För Dig kanske det inte är jobbigt att åka iväg en helg, så ser Du inte hur mycket energi det tar för mig.

Bara för att Du inte ser min smärta, betyder det inte att jag inte har ont. Bara för att Du inte ser, betyder det inte att det inte finns, det innebär bara att jag är bra på att dölja det negativa och berätta det roliga.

”att göra något annat för att glömma det andra”

Jag har försökt. Men bara för att Du inte ser hur jag har kämpat, så betyder det inte att jag inte har gjort det.


tre veckor senare.

jag har påbörjat mitt arbetsliv, och sliter för staten. Längtar till hösten och uppsatsskrivande, när jag får bestämma själv över vad jag vill göra på dagarna och jag vill gå upp.

min lediga dag har jag tillbringat ute i solen med en bok. Med boken drömmer jag tillbaka till högstadietiden, då  sparpengar gick till att köpa serien och vänta på nästa bok.

Boken jag läser är en ungdomsroman, Imorgon när kriget kom. Den handlar om sju ungdomar som ger sig ut för att campa ute i bushen under några dagar. På natten kommer det plan som flyger snabbt och lågt över dem. De tänker inte mer på det, men när de kommer tillbaka till civilisationen upptäcker de att djur är instängda, fastbunda och en del döda. Husen är tomma, elen är borta och telefonen ur funktion. Australien har blivit invaderat. De drar sig tillbaka till den undangömda dalgången som kallas Helvetet. Där gömmer de sig för invasionsstyrkan.

De försöker överleva så gott de kan ute i vildmarken. De tar sig till sin hemstad Wirrawee någon gång ibland för att skaffa mer proviant och för att spana efter andra människor.

Så nu är det nästa bok i serien som gäller, de är lika spännande idag som när jag var 14...

 

fifikus.


Socionom.

Japp, nu är jag socionom, tre och ett halvt års studie är färdiggjorda med minst 11 gruppkonstellationer.  Det känns konstigt att säga, när jag började studierna tyckte jag att jag kunde allt, men ju längre studierna har pågått desto mindre har jag tyckt att jag kan. Kanske beror det på att jag har lärt mig saker och att jag nu vet vad jag inte kan? Studierna har flutit på med ångest inför varje tenta, men frågor som har jag klarat mig? Denna gången har jag inte klarat det. Men tror det eller ej, jag har fullgjort 3½ års studier utan en enda omtenta. Så alla tentaångest har varit helt i onödan

 

Första terminen, innebar flytt till Örebro vilket innebar att jag tillbringade de första sex veckorna i ett akutboende i Västhaga tillsammans med sexton andra studenter utan bostad. Det blev en intensiv period med alldeles för lite sömn och för mycket Redbull. Första tentan skrevs om socialpolitik och historia. Man frågade sig varför man skulle läsa, hela tiden fråga om vad socialt arbete var. Jag bodde i några månader i delad lägenhet med L.N vilket var super roligt med söndagsbad och pyttipanna.  I slutet av terminen flyttade jag för tredje gången och då till Studentgatan och korridorslivet, som i början var en ren pina. När jag kom hem på Söndagen efter första helgen, så hade jag ingen mat, killarna hade fått för sig att de skulle kasta ut alla mat genom fönstret, de köpte ny mat och de byttes ut och sedan blev vi ett helt underbart gäng, med kvällsfika med te, varje kväll klockan 21.00.

Andra terminen innebar juridik studier och vi gjorde vår första fallstudie. Fallstudien innebar att vi skulle ha vår första kommunikationsövning, vilket medförde att vår Alexis blev omhändertagen enligt LVU. Tredjeterminen startade vi med vetenskapsteori och vi skrev vår ”B-uppsats” om ”socialarbetarens dubbla roller”. En parantes till detta kan säga att vi hade gjort jättefina diagram för att visa på svaren, MEN, vår seminarieledare var färgblind så det hjälpte inte så mycket. Vår första kommunikationsövning som spelades in skedde vilket innebar att jag som spelade en klient i form av en ensamstående pappa. Pappan var väldigt pratsam och kom med egna lösningar, i ungefär 13 min av 15. Detta resulterade i mycket skratt och att kommunikationsövningsledaren låg dubbelvikt av skratt och att under resterande tid på universitetet hälsade på mig med ett skratt…

 

Under termin fyra läste vi psykologi, vilket innebar att man helt plötsligt började analysera sina vänner men inte minst sig själv. Samtalsmetodiken innebar att man upptäckte hur man genom frågor kan få veta mer mera saker om sig själv och sina kompisar än man vill veta. Under termin fem blev det VFU, först som drogsamordnare i norra länsdelen, vilket innebar att jag under några veckor fick se örebro län genom bilfärder. För denna VFUn innebar mest bilåkning och lite föräldrautbildning utan handledning. Detta resulterade i ett byte till Handikappomsorgen i Skara, vilket innebar att jag flyttade hem till mor och far för några månader, här var det mycket skratt [och kaffe].

 

Termin sex innebar metodstudier och uppsatsskrivande. H.L och jag skrev ”att byta normgivandegrupp -  Den psykosociala livssituationen hos ungdomar med hörselnedsättning”. Här blev det ännu mera kaffedrickande och J.S ifrågasatte vad H.L hade som inte han hade.

 

Jag började bli trött på korridorslivet, och började leta efter en lägenhet. Under termin sju så flyttade jag till en etta i Brickbacken och kom tillbaka till området som jag bodde i början av mina studier. Under termin sju så blev det funktionshinders inriktning och barn och ungdomar. Det stående skämtet var ”guldfiskar är ganska fina”, då mitt minne är bra men kort [examenspresent från N.N var ett USBminne] men ”hörselskadade har ju faktiskt sämre minne, det finns det evidens på…” Under sista delen av terminen upplevde vi att de försökte ta igen allt som vi borde ha lärt oss under studierna men som de inte hunnit med.

 

Så nu är jag socionom. Sudierna är slut, men början på något.




ros från universitetet

 

examensblommor från mor och far

 

examenspresent i form av ev ett USBminne.

 


fifikus
.

sista tentan avklarad.

helt sant. sista tentan på socionomuttbildningen är avklarad [så länge jag har klarat tentan, det vill säga].

även om vi har en halv termin kvar, 10 veckor, så är det ingen tenta på kursen "bara"  tre reflektionsprotokoll som ersätter hemtentamen... inget jag ser framemot.

fifikus.

undanflykt?

Bloggandet är en bra undanflykt till att inte skriva på tentan, liksom att städa och sova.

Jag vet att jag alltid säger att denna tentan kommer jag inte klara. MEN denna gången saknar jag helt motivation att skriva. Frågorna är så sjukt flum formulerade, ingen koppling till varken litteratur eller föreläsningar.

Det som kommer att kugga mig mest just nu är nog motivationen och tröttheten som är enorm. Jag börjar till och med fundera på om jag har narkolepsi

"De vanligaste symtomen vid narkolepsi är onormal sömnighet dagtid med sömnattacker som är svåra att kontrollera. Sömnigheten kan vara oemotståndlig, och gör det svårt att förbli vaken även i situationer som kräver att man är alert och vaken, till exempel när man kör bil [i mitt fall: att skriva tenta]"

Eller så handlar det helt enkelt om omotivationen till att skriva.

Nej. nu får jag ta tag i allt.

Viktig information: Pressbyrån på Studentgatan säljer studiemotivation i lösvikt.

fifikus.

Gårdagens citat.

"man ska inte kasta glas i ett stenhus...
 [oj..]
- för då gör det ont om fötterna när man går"


Dagens citat.




"anna, man skulle kunna tro att det är Du som har skrivit boken, den hanlar ju bara om sex.."

"...och du fortsätter och läser, då måste den ju vara bra?!?"


fifikus.


att tenta suger.

tenta och trevlighet är inget som går bra ihop.

tydlighet på tentafrågor och lärare är inget som går bra ihop.

anonyma tentor och fjäsk går inte bra ihop.

att kuna sova och ha tenta är en omöjlighet.

att känna frihet och ha tenta fungerar inte.

att kunna koncentrera sig på annat än tenta går inte.


tentor gör att man börjar fundera över varför man pluggar.

om en vecka är jag friiiii.

fifikus.





fattigstudent?

Nja, det skulle jag nog inte påstå att jag. Men när jag har betalt kurslitteraturen så kommer jag att vara det. Hur mkt kan företag egentligen med att ta för sina böcker som troligtvis bara studenter köper och som inte har något annat val. Jag är nästan säker på att universitet och högskolor blir mutade för att man ska välja just deras böcker...

jag har ju faktiskt snart inte plats för mer kurslitteratur, min bokhylla är full... och så ska tio böcker till in... hur ska detta gå?

fifikus.


jag är kär

alltså inte i någon person. Jag klarar mig ypperligt helt själv, men i min första egna tv.

astor är fortfarande på rymmen, så om det är någon som har sett honom så hör av er!

Min sommar har bestått av arbete, arbete, vila och solning. En lugn och harmonisk sommar. Men snart är sista arbetspassen svklarade och då är det örebro som gäller igen. Nu i helgen blir det dock en visit i staden tillsammans med winnerbäck.

fifikus.


var är du?


var är du, astor?

j.h och m efter att ha cyklat göteborg - halmstad
j.h och m
efter att ha cyklat, göteborg - gullbranna
helt galet, enligt mig.


fifikus.


astor?

Astor är fortfarande borta. I morgon är det två veckor sedan han försvann ut.

Nu sitter jag i bilen på väg till västkusten och Gullbrannagården. Några dagars semester efter en veckas arbete. Så på söndag kommer jag åka från halmstad direkt till teckenspråkslägret i Leksand.

Tack, syrran, för att jag fått låna din dator och internet. (min nya dator är inne på lagning för andra gången på två veckor, och nej jag är inte vårdslös med den det är något fel på den med ljudkortet)


Sprid att astor är borta och hjälp till att få honom att komma hem igen.

fifikus.

astor - kom hem!

astor rymmde förra lördagen (12/6) och han har fortfarande inte kommit hem igen.

Han kan ha roligt:
  • han kan ha hittat ett nytt hem (dåligt för mig men bra för astor, kanske)
  • någon matar honom (han kanske är supernöjd efterom han får något annat än torrfoder)
  • han har jätte roligt ute
  • springer runt och leker
  • han ligger och smyger på någon fågel
  • han äter någon mus/fågel han fångat
  • han tittar på tåget
Eller så har något hemskt hänt typ:
  • han är instängd någonstans
  • han är överkörd av en bil
  • han är överkörd av tåget
  • han är överkörd av en lastbil
  • han har svultit ihjäl
  • han har gått ut och lagt sig i skogen och dött och blivit uppäten av vargen (vanligt enligt polisen)
oavsett vad han gör så vill jag veta vad som hänt honom/var han är. jag saknar honom sjukt mycket.

fifikus.

överraskad.

fem i tolv säger min handledare att vi ska gå ut och äta (vilket inte har hänt mer än en gång tidigare under min vfu). jaha, svarade jag. vi ska ut och äta för DIN skull och du behöver inte ta med dig något. poops, så var jag rosa i hela ansiktet. och helt plötsligt står hela ledningsguppen utan för rummet och vi traskar i väg till mangos. jag blir bjuden på mat.

inte nog med det, när vi kommer tillbaka och har satt oss för att ha möte. så kommer några in med en stor rosa cellofan prydd fat med, kaffe, kaffekopp, nobless och servetter. allt i rosa nyanser, till och med påsarna med kaffe var rosa :-)

de höll ett jätte fint och rörande tal om mina insatser och att de kommit fram till att jag älskade både kaffe och rosa. tänk så rätt de hade. jag blev så glatt överraskad och rörd.

ska ta ett foto och visa sedan ska familjen, dricka kaffe [jag i min rosa kopp] och äta noblesse :-)

kommentar från M.H: vad har du vunnit för något.
kommentar från L.H: vad har du mutat dem med?
kommentar från S.H: allt är juuu rooosa, hur visste dom det?

fifikus.



Du är inte bara min längre...

...för nu är är du gift och jag måste dela dig med någon annan.


Till dig:
När allt känns jobbigt
När allt känns ensamt
Då finns jag för dig,
aldrig mer än ett telefonsamtal bort...
 
När humöret är på topp
När livet leker
Då finns jag för dig,
aldrig mer än ett telefonsamtal bort...
 
Jag finns och tar emot om du faller
om du vill...
Jag lyfter dig upp när du inte själv orkar
om du vill...


fifikus.

stopp.



önskar att jag kunde stoppa tiden och verkligen bara leva i nuet. Allt tar slut för fort.


stopp.


fifikus.

nöjd!


"vad nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser glöm bort bekymer och besvär"



snö, snö, snö, massor med snö


fifikus.

trubbel.

Jag som var så glad i fredags för att jag skrivit min studieplan och kommit igång med verksamhetsrapporten. Och så fuckar sig hela datorn och allt är borta.

Det är det och föreläsningsanteckningarna som är borta. Jag hoppas innerligt att det bara är det som jag saknar.

så nu sitter ajg och skriver om studieplanen. fuck.

fifikus.

Förkyld.

Praktiken rullar på, dagarna är långa men går ändå sabbat. Olika utbildningar varje vecka är inplanerade än så länge.


Idag vaknade jag dock med världens dunder förkylning och det har inte blivit bättre.

Diskussioner är inte min grej.

Korridoren är städad, och nu blir det strax fika med gänget :-)

fifikus.




VFU.

tentan är inskickad, via mejl, ska lägga på den på brevlådan när jag går.

Jag ska på praktiken (vfu) idag, första dagen, börjar bli lite nervös.

Vad ska jag ha på mig? Jag har ett linne och tröjan jag fick av mamma för att ha på praktiken. Men sen då? Vilken jacka? Vilken väska? Sminkad eller inte sminkad? Stövlar eller skor? Vad gör bäst intryck och vad är mest jag? usch.

Snart kommer in allmenacka också :-) hoppas verkligen den kommer innan jag åker, vore skänt att ha med den om vi ska prata datum... Idag blir nämligen bara en introduktion för att lära känna handledaren, för mig och M.

lycka till önskar jag mig själv och hoppas jag kan bestämma mig innan jag åker...


fifikus.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0